utan din luft är jag fri

ditt namn brukade smaka sockersött
på mina läppar,
nu svider du som salt i ett sår

du bränner inom mig
som om spår av dig är kvar,
djupt insvetsade i mitt skelett.
du följer mig
i varje steg jag tar

du vakar över mig
fastän jag egentligen inte behöver dig.
jag har gett upp dig.
ändå finns du kvar

kanske finns det en svår problematik
att vi talar samma språk
utan att begripa vad den andre säger.
kanske för att jag inte vill
låta dig komma nära,
känna dig, se dig

jag gömmer mig bakom lögner
vita, svarta, röda
för att förvirra, förirra, förbrylla
så att jag kan förstå
att du är lika genomskinlig för mig
som en solstråle i juni