utan din luft är jag fri

jag vill ha din värme på min hud.
om bara för en liten stund

kan jag känna mig trygg.

något borde kanske ha blivit ändrat,
jag vet inte riktigt hur,
men på något sätt
borde vi ha stoppat allting.

det var en explosion
större än atombomben i hiroshima
det var jag,
jag och mitt inre
som sprängdes bara för dig,

och du bara gick
utan ett ord

jag fick inte ens en blick,
jag var inte värd dina ögon.
ännu mindre ett andetag,
en viskning om att det var förstört

(du säger att det var mitt fel,
jag skyller på dig.
kommer vi någonsin sluta skylla på varandra?)

blickar som glöder
och
dina hjärtslag
som elektriska impulser

bränner hål på min hud
och jag blir
förblindad på ord
och luft som svider
mot min andedräkt

det finns så mycket att säga
att inget blir sagt

vi kanske borde fly
bort till ingenstans

men jag är för feg för att chansa

du vet
när det skriker så högt
att allt blir tyst,
öronbedövande tystnad
som sticker i trumhinnan

du ser när världen
skakar likt en jordbävning
men egentligen
så är det bara du
som tappat balansen

ramlar baklänges
och hoppas att jag fångar dig

jag har länge väntat
på ditt fall