utan din luft är jag fri

du flyter runt i mitt huvud,
tar stora steg och kliver runt i allt som rör sig,
trampar ner mina andetag och smutsar ner mitt inre.
det lilla jag inte har.
det försvann med vinden

för utan din luft är jag fri
(jag ser allt jag vill, utan dina händer som håller för mitt ansikte)
och utan dig klarar jag allt.

allt,
förutom att leva.

ditt namn brukade smaka sockersött
på mina läppar,
nu svider du som salt i ett sår

du bränner inom mig
som om spår av dig är kvar,
djupt insvetsade i mitt skelett.
du följer mig
i varje steg jag tar

du vakar över mig
fastän jag egentligen inte behöver dig.
jag har gett upp dig.
ändå finns du kvar

kanske finns det en svår problematik
att vi talar samma språk
utan att begripa vad den andre säger.
kanske för att jag inte vill
låta dig komma nära,
känna dig, se dig

jag gömmer mig bakom lögner
vita, svarta, röda
för att förvirra, förirra, förbrylla
så att jag kan förstå
att du är lika genomskinlig för mig
som en solstråle i juni

det smattrar på fönstret
precis som
dina hårda, kalla ord
mot min tinning

en smygande röst i mitt öra
sjunger om framtiden,

om hopplösheten i dina ögon och
det tysta i ditt leende

jag tror att du länge vetat vad som väntat
men inte berättat.
rädd för att skada, rädd för att såra

rädd för att visa att du inte är som alla andra.

att du med din stolta hållning
lägger dig i fosterställning varje natt,
låter tårar skölja bort din tomhet
och ångest smeka din kind