jag vet inte vad jag vill säga

det var som när vi gick där på gatan
Det var mörkt ute och jag började bli kall
du tog min hand och sjöng tyst på en låt
Jag hoppades att det aldrig skulle ta slut

du fick mig att skratta
och det var så längesen jag kände det,
du vet den där känslan av att faktiskt ha det bra
Jag saknar det, jag saknar dig

ett hopp fram
jag bröt ner mig själv
kanske tog jag med dig när jag föll
men du reste dig upp och gick
Du var starkare än jag
det visste jag redan från början
Det syntes på din hållning

Ensam är stark,
ristade jag in i mitt hjärta ännu en gång

Ensam är stark,
och helt plötsligt var du borta.

jag borde ha förstått
jag borde ha sett
det var så tydligt
Du var så tydlig
så ovanligt stark och annorlunda
jag borde ha förstått

slutat vara så naiv
Inte lyssnat på dina ord
Inte sett dig.

Kommentarer
Postat av: visornas andan

åh, vad rakt och hjärtskärande.

och träffande. det var ju precis så det var, det var ju precis så.

tack.

2009-09-12 @ 23:49:13
URL: http://abstraktion.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0