utan din luft är jag fri

Du och jag betyder ingenting längre

Vårat värde försvann tillsammans med tårarna

Du kallar det verklighetsflykt


Jag säger att det är vår väg tillbaka till livet.

det var som när vi gick där på gatan
Det var mörkt ute och jag började bli kall
du tog min hand och sjöng tyst på en låt
Jag hoppades att det aldrig skulle ta slut

du fick mig att skratta
och det var så längesen jag kände det,
du vet den där känslan av att faktiskt ha det bra
Jag saknar det, jag saknar dig

ett hopp fram
jag bröt ner mig själv
kanske tog jag med dig när jag föll
men du reste dig upp och gick
Du var starkare än jag
det visste jag redan från början
Det syntes på din hållning

Ensam är stark,
ristade jag in i mitt hjärta ännu en gång

Ensam är stark,
och helt plötsligt var du borta.

jag borde ha förstått
jag borde ha sett
det var så tydligt
Du var så tydlig
så ovanligt stark och annorlunda
jag borde ha förstått

slutat vara så naiv
Inte lyssnat på dina ord
Inte sett dig.

du ser likgiltig ut, sa du
och tittade på mig och jag undrade
hur gick det här till?
du inbillar dig.
glöm inte att släcka, jag vill sova.

täcket över huvudet och jag andas djupt.
andedräkten mot tyget,
det blir kvavt och varmt och samtidigt
så kallt.

din röst i mitt öra,
en godnattsaga jag hört alldeles för många gånger,
en saga om förstörelse och undergång,
en berättelse om ett liv som tog slut när det började.

vänder mig om och letar efter dina händer

allt jag hittar är luft och
en hallucination som vägrar lämna mig.